Spanien, uppladdat!
Valde att ta bort vissa inlägg, som va lite arga, ledsna osv.. Det va ingen lek att vara där nere ska ni veta, en månad borta från familj, vänner framförallt pojkvän.. Det va tufft, verkligen tufft... Det tog faktiskt slut mellan mig och Jocke under dom där fyra veckorna, och jag trodde faktiskt att det var för gott, att jag aldrig mer skulle få träffa honom, eller vara i hans armar igen, och det va jobbigt.. Det va en tuff vecka innan jag ens ville prata med någon om det, innan jag vågade smälta in att shit, detta kan vara slutet...
Det sved varje gång han skickade ett sms, varje gång han ringde eller när jag såg hans namn på msn, men försökte vara stark, och det funkade.. Ibland, inte när folk ringde och säger att dom nyss såg honom med nån tjej, då högg det till, och det fortsatte svida i timmar, men jag överlevde, jag klarade utbildningen trots att jag var sjuk i 2 veckor, killen jag älskar gjorde slut och jag tog mig igenom det...
Jag tror INGEN kan förstå hur det känns att få allt kastat på en samtidigt, att ha sån press på sig som vi hade, att gå i skolan från tidigt på morgonen till ibland morgonen dagen efter... Men jag gjorde det, jag klarade av den tuffaste månaden i mitt liv, jag hade lust att packa att åka hem, jag va på väg.. Hade kollat upp flyg och hela köret, men jag stannade och jag KLARADE det!
Meningen med detta ska då säga er att ni kan klara allt, när saker känns skit, fuck it! Bit ihop och försök, jag kan säga att det kändes så jävla bra att höra sin familj och vänner berätta hur stolta dom va att jag klarade det trots allt som hände!
Det sved varje gång han skickade ett sms, varje gång han ringde eller när jag såg hans namn på msn, men försökte vara stark, och det funkade.. Ibland, inte när folk ringde och säger att dom nyss såg honom med nån tjej, då högg det till, och det fortsatte svida i timmar, men jag överlevde, jag klarade utbildningen trots att jag var sjuk i 2 veckor, killen jag älskar gjorde slut och jag tog mig igenom det...
Jag tror INGEN kan förstå hur det känns att få allt kastat på en samtidigt, att ha sån press på sig som vi hade, att gå i skolan från tidigt på morgonen till ibland morgonen dagen efter... Men jag gjorde det, jag klarade av den tuffaste månaden i mitt liv, jag hade lust att packa att åka hem, jag va på väg.. Hade kollat upp flyg och hela köret, men jag stannade och jag KLARADE det!
Meningen med detta ska då säga er att ni kan klara allt, när saker känns skit, fuck it! Bit ihop och försök, jag kan säga att det kändes så jävla bra att höra sin familj och vänner berätta hur stolta dom va att jag klarade det trots allt som hände!
Kommentarer
Trackback
